Hur fort växer kräftor
•
Signalkräfta
Signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) är en nordamerikanskkräfta som introducerats till Europa. Signalkräftan bär på kräftpesten som är dödlig för flodkräftan, vilket på många platser utrotat denna. Arten listas som invasiv inom EU (Naturvårdsverket 2016).[1]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Den har en vit fläck på framklorna. Färgen på kräftornas skal kan variera markant, alltifrån mörka, mer eller mindre svarta skal i vatten med dybottnar, till ljust blåa i mineralrika vatten (även albinoexemplar är kända).
Om en klo eller ett ben på en kräfta klipps av av en annan individ så växer det ganska så omgående ut en ny, det förklarar exemplar som har olika stora klor.
Könen skiljer sig visuellt på utsidan genom att hanar på undersidan, där kroppen slutar och stjärten börjar, har ett par små "extraben", vilka saknas helt hos honor. Honorna har även bredare stjärt och hanarna har större klor.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Signalkräfta
•
I Sverige finns det två arter sötvattenkräftor – den inhemska flodkräftan, Astacus astacus, och den inplanterade signalkräftan, Pacifastacus leniusculus.
Allätare
Både flodkräftan och signalkräftan är i det närmaste allätare och lever på grunt vatten där de gräver djupa hålor bland rötter och stenar. De kan bli upp till 20 cm långa och lever i 5–20 år. Utseendemässigt är de mycket lika varandra men skiljer sig åt bland annat genom signalkräftans ljusa fläckar i ”tumgreppet” och en rad med små taggar mellan huvud och ryggsköld. Flodkräftan finns i södra Sverige och längs Norrlandskusten ända upp till finska gränsen. Signalkräftan finns främst söder om Dalälven och endast på ett fåtal platser längre norr.
Nyckelarter i vattendrag och sjöar
Sötvattenkräftor räknas till nyckelarter i vattendrag och sjöar vilket innebär att de fyller en viktig funktion för andra arters överlevnads. Många rovdjur, till exempel mink, abborre och ål, äter kräftor. Kräftorna håller också vegetationen ne
•
Flodkräfta, Signalkräfta, Louisianaflodkräfta, Turkisk smalklokräfta
Kräftor lever i sötvatten – i sjöar och strömmande vattendrag. De trivs på steniga bottnar med gott om små gömställen. De är allätare och äter bland annat löv, insekter, fisk och kadaver. Jakt för föda sker framförallt i skymningen och under natten. Kräftor blir könsmogna vid 2–6 års ålder.
I Sverige finns två arter sötvattenskräftor: flodkräfta och den introducerade signalkräftan. Flodkräftan är klassad som akut hotad av SLU Artdatabanken och har drabbats hårt av kräftpest som den introducerade signalkräftan fört med sig till Sverige. Signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) kommer ursprungligen från Nordamerika.
Vanligast på svensk marknad är den röda sumpkräftan, eller louisianakräftan (Procambarus clarkii) som det också kallas vilken framförallt importeras från Kina.
Den kommer ursprungligen från sydöstra USA men har inplanterats i andra delar av Syd- och Nordamerika samt i Afrika, Asien och Europa. L