Hur länge är grävlingen
•
På hösten är det dags att göra i ordning grytet inför vintersömnen. Grävlingen bäddar och gör det bekvämt för sig med löv och gräs. Här nere sover den sig igenom vintern eftersom den inte kan hitta mat när marken är frusen eller täckt med snö. Den ligger inte i dvala utan kan vakna till då och då och ge sig ut på en liten promenad.
För att kunna överleva hela vintern utan mat måste grävlingen äta sig ordentligt fet på hösten. I enstaka fall kan hanarna då väga så mycket som 20 kg. Grävlingar väger normalt mellan 6–16 kg. När det är dags att vakna igen på våren kan den ha tappat så mycket som hälften av vikten den hade när den somnade på hösten.
Förmågan att lagra på sig mycket fett är en av anledningarna till att man har jagat grävling. Man åt köttet och fettet användes som skosmörja. Av den långa pälsen gör man fortfarande rakborstar, sminkborstar och målarpenslar.
Hur klarar de andra djuren i skärgården vintern?
De flesta av "våra" fåglar har löst problemet genom att flytta ti
•
Kännetecken
Grävlingen är knubbig, har korta ben, kort svans och avlångt huvud.
Mest aktiv är grävlingen nattetid. Till skillnad från övriga mårddjur färdas den mest i gång eller trav.
Grävlingen bor i så kallade gryt. Det är en hålighet i marken som uppstår antingen genom klippblock eller att grävlingen grävt ett gångsystem i sand eller lera.
Grävlingen är en plockare och ingen effektiv jägare. Den har en förkärlek för daggmask där dessa finns att tillgå. På sommaren och hösten äter grävlingen en hel del säd och mycket bär. Likt björnen bygger grävlingen på detta sätt upp fettreserver inför vintern. Grävlingen sover under vintern och vintervilan beror på klimat och väder. Under milda perioder även mitt i vintern kan grävlingen vara ute och röra på
•
Grävlingar
Grävlingar (Melinae) är en underfamilj i familjen mårddjur med sex arter i tre släkten. Av några zoologer räknas även Nordamerikansk grävling (Taxidea taxus), stinkgrävlingar (Mydaus) och honungsgrävling (Mellivora capensis) till underfamiljen men vanligtvis klassas de i egna underfamiljer. I Sverige förekommer arten europeisk grävling.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Grävlingar har en kompakt kropp med litet huvud samt små öron och ögon. Extremiteterna är korta och kraftiga och även svansen är med undantag av släktet solgrävlingar kort. Pälsen är hos de flesta arter gråaktig eller svart och i ansiktet finns tydliga markeringar. Kroppens längd varierar mellan 32 och 90 cm och vikten mellan 1 och 16 kg.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arterna av underfamiljen Melinae lever bara i Eurasien och med undantag av den europeiska grävlingen bara i östra och sydöstra Asien. Deras habitat utgör huvudsakligen av skogar eller andra områden med trä