Hur bildades bassängen

  • Bada med svampinfektion
  • Bältros bada pool
  • Höstblåsor bada pool

    • •

    Fennoskandia för 1700-900 miljoner år sedan

    Sydvästra Sverige och södra Norge har en mycket komplicerad utveckling, med en bergrund som till stor del bildades för ca 1650 till 1500 miljoner år sedan, under den Gotiska orogenesen, och sedan deformerats och metamorfoserats vid upprepade tillfällen fram till för 900 miljoner år sedan, under den Svekonorvegiska orogenesen (bergskedjeveckningen). Den östra delen av detta område ("det Östra Segmentet", vilket sträcker sig från Skåne och Halland via västra Småland och Västergötland till Värmland) består till stor del av ca 1700 miljoner år gamla förgnejsade TIB-graniter.

    Till de Gotiska enheterna hör flera sviter av granitiska gnejser, Åmålsformationens 1620 miljoner år gamla sura vulkaniter, och Stora Le - Marstrandsformationen, som består av sedimentbergarter och basiska vulkaniter, troligen avsatta i djuphavsmiljö för ca 1590 miljoner år sedan.

    Till de yngsta bergarterna hör Dalslandsgruppens basiska vulkaniter och sedi

    •

    Månen har sedan den bildades bombarderats av asteroider och kometer som lämnat efter sig kratrar och så kallade bassänger. Den största, South Pole-Aitkin-bassängen, ligger på månens baksida och har diameter på cirka 250 mil. Dess ålder har varit ett mysterium – till nu.

    Kratern är 120 miljoner år äldre än forskarna trott

    Under många år har forskare världen över studerat månmeteoriter och de stenar som samlades in under Apollo-, Luna- och Chang’e -missionerna. Den enade bilden har hittills varit att den mest intensiva perioden av nedslag var för 4,2 och 3,8 miljarder år sedan – under den första halvan av månens historia.

    Nu har ett forskarteam lett av The University of Manchester presenterat en studie som pekar på att månens äldsta och största nedslagskrater, South Pole-Aitken-bassängen, troligen bildades 120 miljoner år tidigare.

    -Implikationerna av våra fynd sträcker sig långt bortom månen, säger Martin Whitehouse, professor på Enheten för geovetenskap på Naturhistoriska riks

    •

    Caloris-bassängen

    Caloris-bassängen, också kallad Caloris Planitia, är en nedslagskrater på planetenMerkurius. Caloris-bassängen har en diameter på 1350 km, en av de största i solsystemet. Calor är latin för hetta och kratern har fått detta namn eftersom solen ligger nästan rakt över detta område varannan gång Merkurius passerar perihelion. Kratern är omgiven av bergskedjan Caloris Montes, en bergskedja som har 2 km höga toppar.

    Synlighet

    [redigera | redigera wikitext]

    Caloris-bassängen upptäcktes på fotografier tagna av Mariner 10 år 1974. Caloris-bassängen befann sig vid terminatorn, linjen som delar planeten i dess dag- och natt-hemisfärer, när den upptäcktes av Mariner 10, så bara halva kratern var synlig. När MESSENGER besökte planeten och tog sina först bilder på planeten kunde man se Caloris-bassängen i helhet.

    Kratern är omkring 1350 km i diameter och den är omgiven av bergskedjan Caloris Montes, en bergskedja som har 2 km höga toppar. Innanför dessa berg finn