Hur gammal är spiken
•
Spik
- För berget i Slovenien, se Špik.
- Uppslagsordet ”spika” leder hit. För dess överförda betydelser, se Spikning.
Spik eller nagel är ett fästelement av trä eller metall (smitt eller draget av metalltråd), i ena änden spetsig och i den andra försedd med ett större eller mindre huvud (skalle), som används för att sammanfoga, eller nagla fast, trä mot trä eller andra material mot trä.
Spikens tvärsnitt är oftast fyrkantigt men kan även vara runt. Vissa tillämpningar kräver extra motstånd mot utdragning och där är spiken försedd med hullingar (ankarspik, gipsplattespik) eller är spiralvridet (skruvspik, takplåtspik).
Spik med cirkulärt tvärsnitt har den nackdelen att den bjuder så gott som inget motstånd mot vridning av de sammanfogade delarna. Blir mer eller mindre ett gångjärn. Kantig spik bidrar däremot till vridmotstånd.
Spik slås in i de olika materialen med hammare i de flesta fall, större spik kan slås in med en liten sl
•
Spik
Handsmidd spik
Handsmidd spik tillverkades fram till slutet av 1800-talet. Den var dyr och tidsödande att tillverka och har därför alltid använts sparsamt. Var således sparsam med handsmidd spik. Virke som spikas med handsmidd spik bör förborras för att inte virket ska spricka. Fram till 1800-talet spikades normalt spiken i så att hela skallen var utanpåliggande. I början av 1800-talet skulle inte spiken längre synas lika påtagligt och därför började den försänkas genom extra slag med hammaren.
Klippspik
Handsmidd spik ersattes vid 1800-talets mitt av klippspik. Klippspiken är en maskinsmidd spik och har en lätt kullrig skalle. Klippspik användes bland annat till att spika paneler, foder och socklar. Både handsmidd spik och klippspik kan rätas ut igen och återanvändas. Klippspik har varit den vanligaste typen av spik fram till ganska sen tid. Den fäster bra och när den väl har börjat släppa är den lätt att dra ur.
Dyckert
Till snickerier invändigt användes även klippspi
•
Spik och spikning
En spik är värd att bocka sig för.
Spikarna i ett gammalt hus är hantverksprodukter: tappar man en tar man upp den, har en blivit böjd rätar man ut den. Spikar i en kasserad bräda drar man ut och tar vara på. På ett modernt bygge är det inte alls så. Där är en tappad spik förlorad. På den gamla tiden, då hantverket hade sina regler och traditioner, var en spik dyr i inköp och användes med sparsamhet. I timmerhusets stomme användes inga spikar alls.
Till brädpanelen nöjde man sig med en spik i brädans mitt. Fast det var inte bara av sparsamhet. Med spiken i brädans mitt kan träet röra sig utan problem åt båda hållen. Fäster man brädan med fler spikar uppstår spänningar och den kan spricka på mitten. (Det var också viktigt att vända brädan rätt. Kärnsidan skall vara utåt.) Läkten skall också fästas med bara en spik i mitten av samma orsak.
Handsmidd spik
Förr smiddes all spik för hand. Det fanns inte så många sorter. Storleken bestämdes av ändamålet. Grundrege