Hur stavas arm på
•
Språklådan: Stava fel och äta med händerna
Du kan egentligen skriva som du vill. Stavfel leder inte till vare sig fängelsestraff eller dryga böter. Hur kan det då komma sig att stavfel kan vara så upprörande för många av oss? Svaret är att det handlar om konventioner. Vi har allteftersom skriftspråket utvecklats kommit överens om vissa regler. Av olika skäl har vi kommit fram till att aldrig aldrig ska stavas med två l. Vi är också ense om att namn ska skrivas med stor bokstav och att meningar ska inledas med stor bokstav och avslutas med punkt eller något annat tecken. På samma sätt är det i den svenska kulturen rätt att äta med både kniv och gaffel och fel att äta med händerna. Skrivreglerna lär vi våra barn i skolan och regler för ätandet får de hemma vid köksbordet.
Om vi bryter mot dessa konventioner märks det. I stället för att uppmärksamma vad vi skriver om i en uppsats eller en rapport (eller det vi säger på en middag) lägger man märke till hur vi skriver (eller
•
armén eller armen?
Jonto: Tack för ditt snabba svar! Roligt att du vill fortsätta diskussionen.
När det gäller böjningsmorfem för att markera bestämd form i singularis föredrar jag att säga att det bara finns två, [-EN] och [-ET], men att dessa förekommer i två varianter: -en, -n och -et, -t . Ingen av dem har accent, eftersom den hör till ordets grundform.
Böjningsmorfem för att markera pluralis är däremot en helt annan sak.
För ordet armé finns bara ett alternativ, nämligen arméer :
Flerstaviga n-ord som slutar på betonad vokal får ändelsen -er.
Här platsar arméer, caféer, filéer och kvalitéer
tillsammans med akademier, idiotier och manier på alla nivåer.
Se Svenska Akademiens språklära, http://libris.kb.se/bib/9079336 (finns på alla folkbibliotek).
Vilket jättejobb det måste vara att lära sig
•
Stava på svenska, please!
David har endejt med en datakille. Inget konstigt med det. Eller reagerar du på ordet dejt? Det är den stavning som både Språkrådet och Svenska Akademiens ordlista, SAOL, rekommenderar – i stället för date. Varför de gör detta val blir tydligt om vi vill göra ett verb av date. Varken datea eller data fångar ju det svenska uttalet; ordet blir nästintill obegripligt. Då är det lättare med dejt och dejta. När vi efterliknar det svenska uttalet i stavningen blir orden helt enkelt smidigare att hantera.
Orden blir också lättare att skriva. Om vi tittar på äldre lånord finns det några där vi knappt ens minns den omständliga utländska stavningen. Ta till exempel löjtnant och fåtölj – visst är det väl fler än jag som är glada över att slippa memorera alla vokaler i lieutenant och fauteuil?
Fast, kanske någon invänder, just den franska stavningen är ju i en klass för sig. Men engelska kan väl alla i dag? Är det inte okej att behålla