Hur gammal är svensk

  • Etniska svenskar i sverige
  • Runsvenska
  • Svenska språkets ursprung och släktskap

    • •

    Svenska

    För andra betydelser, se svensk.

    Svenska (svenska (fil)) är ett östnordiskt språk som talas av ungefär tio miljoner personer, främst i Sverige där språket har en dominant ställning som huvudspråk, men även som det ena nationalspråket i Finland och som enda officiella språk på Åland. I övriga Finland talas det som modersmål framförallt i de finlandssvenska kustområdena i Österbotten, Åboland och Nyland. En liten minoritet svenskspråkiga finns även i Estland. Svenska är nära besläktat och i hög grad ömsesidigt begripligt med danska och norska. De andra nordiska språken, isländska och färöiska, är mindre ömsesidigt begripliga med svenska. Liksom de övriga nordiska språken härstammar svenskan från en gren av fornnordiska, vilket var det språk som talades av de germanska folken i Skandinavien.

    Rikssvenska, eller standardsvenska, är det standardspråk som i Sverige sedan 1800-talet utvecklats ur mellansvenska dialekter och var väletablerad vid början av 1900-t

    •

    Svenskans historia

    Fornsvenska (cirka 1225–1526)

    Under medeltiden skrevs svenska framför allt med latinska bokstäver, och runalfabetet trängdes undan som skriftspråk för svenskan (även om det länge levde kvar i vissa områden).

    Fornsvenskan brukar delas in i två perioder: klassisk fornsvenska (ca 1225–1375) och yngre fornsvenska (ca 1375–1526). Under den klassiska fornsvenska perioden etablerar de medeltida landskapslagarna ett skriftligt svenskt lagspråk. Västgötalagen, som tros vara författad runt år 1225, är den äldsta av de bevarade landskapslagarna.

    I början av medeltiden skrevs de flesta texter och dokument på latin. Den yngre fornsvenska perioden inleds med Magnus Erikssons landslag och stadslag som säger att dombrev och köpehandlingar skulle skrivas på svenska (i stället för på latin). Under den här tiden blir det vanligare med texter på svenska. Många av dem var religiösa texter men det skrevs även skönlitteratur, facklitteratur och olika köpebrev och testamenten.

    •

    Svenskar

    För andra betydelser, se Svensk.

    Svenskar är personer av svensk nationalitet.[6] Svenskar kan även vara personer som till exempel genom modersmål, kulturyttringar, traditioner, härstamning eller familjeband betraktar sig som svenskar.[7]

    Den svenska folkgruppen har beskrivits som skandinavisk med germanskt ursprung,[8] som under historien nåtts av migrationsströmmar och språkligt och kulturellt inflytande från andra folk.

    Etymologi

    [redigera | redigera wikitext]

    Begreppet svenskar som beteckning för ett folk var en vidareutveckling av folknamnet svear, där ordet svensk var adjektivformen.

    Svearna (svioner) omnämns redan i Tacitus verk Germania som skrevs omkring år 98. Namnen Svearike (Swēorice) och svitjod ("sveafolket") förekommer första gången i det anglosaxiskaBeowulfkvädet (i en handskrift bevarad från 1000-talet).[9] Namnen åsyftade under vikingatiden och större delen av medeltiden endast invånarna bosatta i Mälarlandskapen, och deras st