Hur kom risgrynsgröt till

  • Risgrynsgröt recept
  • Risgrynsgröt i micro
  • Risgrynsgröt recept bästa

    • •

    Julmatens historia

    Långt bak i tiden var risgrynen en dyr importvara och gröten serverades därför bara hos eliten i samhället. Först på 1800-talet blev risgrynsgröten vanlig hos det svenska folket. Till fest kokades gröten i fet mjölk och serverades med smör, kanel och gräddmjölk. Prova gärna vårt recept på risgrynsgröt med olika topping.

    Du kanske har hört både ordet risgröt och risgrynsgröt och undrat om det finns någon skillnad men det är samma sak, bara olika sätt att säga det på. Enligt tradition äter man risgrynsgröt på julafton och då gärna med en dold mandel i gröten. Det sägs att den som hittar mandeln kommer ha tur under året.

    Anledningen till att vi började äta risgrynsgröt på julafton var att ris har historiskt sett varit en relativt dyr vara, och att äta risgrynsgr

    •

    Risgrynsgröt

    Risgrynsgröt (även kallad julgröt, tomtegröt och risgröt) är en maträtt som lagas på vatten, mjölk, kanel (ofta hel), runda risgryn (grötris) och lite salt.

    Livsmedelsverket i Sverige avråder från att äta risprodukter som exempelvis risgrynsgröt dagligen på grund av innehållet av arsenik i riset. Barn bör inte äta det mer än fyra gånger i veckan.[1][2]

    Historia

    [redigera | redigera wikitext]

    Gröt är en maträtt lika gammal som jordbruket självt, och ris har odlats i Asien sedan ca 3 000 f.Kr, där det sedan gammalt har använts i olika maträtter, bland annat puddingar.

    Risgryn importerades till Norden redan på 1300-talet. Det äldsta belägget för att man har ätit risgrynsgröt i Norden är från Malmöhus slott på julafton 1541 där det anges att man åt risgrynsgröt med russin, mandlar, socker och kanel.[3]

    Först under senare hälften av 1800-talet skulle risgrynsgröten komma att bli populär också bland vanligt folk, eftersom ris var en importerad och

    •

    Gröt och välling

    Gröt – en urgammal historia

    Gröt är en urgammal rätt som oftast innehåller mjöl, gryn eller flingor, men under nödåren kunde allt ätbart blandas i gröten, som bär, frön och bark (läs mer på sidan om Nödbröd). Tillagning av gröt och välling är det enklaste sättet att bereda säden till människoföda, förutom att enbart rosta kornen. Under medeltiden ökade grötens betydelse i kosthållet, vilket hänger samman med utvecklingen av vattendrivna kvarnar. Gröt har i olika former fungerat som vardaglig basmat kokt på vatten, som festrätt kokt på mjölk och som efterrätt serverad varm eller kall med exempelvis smält smör eller saftsås.

    Råg, ris, ärter, potatis...

    Grötens innehåll har, liksom brödets, varierat över landet. Råg har varit vanligast i söder och öster, korn i norr och havre i väster. Bovetegröt har förekommit i södra delarna av landet, framförallt i Skåne, där bovete odlats i större omfattning. Ärtmjöl på gråärter har varit vanligare norröver. De senaste 200 åren